Direktlänk till inlägg 28 september 2015

FUCK CANCER!!!

Av Anna-Maria - 28 september 2015 18:52

Ett tungt ämne i mitt första blogginlägg...cancer.


Alla har vi nog, eller kommer vi att komma, i kontakt med denna jävulens sjukdom som jag anser cancer är.
Jag kom väldigt nära denna sjukdom då min pappa sökte vård i mitten av maj månad och blev diagnostiserad cancer i bukspottkörtlen, långt gången sådan där det inte fanns annat att göra än att ge palliativ vård in till slutet.


För min pappa blev det 2 månader där sjukdomen tärde hårt på honom och jag fanns vid sidan av honom på hospice till dess han med blicken fäst i mina ögon tog sitt sista andetag klockan 06.45 den 13 juli i år.


Dessa 2 månader fanns jag hos pappa nästan varje dag men ibland var jag tvungen att tänka en stund på mig själv och åka hem och samla kraft hos de mina...fast jag gjorde det med ett visst sting av dåligt samvete eftersom jag inte skulle förlåtit mig själv om pappa fick dö ensam. Dumt att tänka så...jag vet...men när man befinner sig mitt uppe i allt så tänker man inte alltid så klart.


Nu dog inte pappa ensam för jag fanns hos honom in i det sista precis som han funnits för mig från min första stund.


Under de 25 år jag har arbetat inom vården så har jag kommit i kontakt med döden många gånger, har varit med när många somnat in och jag har tvättat dem och klätt dom i kläder som bestämts för sista vilan och jag har tröstat anhöriga och gått på åtskilliga begravningar...men när en nära dör...det är något helt annat.


Jag har ju min mamma kvar i livet och hon var med mig hos pappa vid ett par tillfällen men hon ville inte komma den dag pappa gick bort utan jag var med och tvättade honom, klädde honom, rakade honom och bäddade hans säng och prydde med vita lijor i hans händer. När sedan de kom från begravningsbyårn för att hämta pappa så fick jag vara med och lägga honom i kistan och även lägga på locket...det kändes i hjärtat och jag grät hela tiden men jag kände att jag måste få vara med hela vägen.


Allt det praktiska har jag också fått ordna med. Redan dagen efter pappas bortgång så var jag och mamma och pratade med begravningsbyrån, kände att det  var lika bra att göra det så snabbt som möjligt. Mamma och jag hade pratat lite om hur vi ville det skulle vara så det mesta var ju klart i våra huvuden.


Jag önskar jag haft syskon att få hjälp utav men som enda barnet och en mamma som velat att jag ska ta hand om allt så har det liksom inget annat att göra...men ni ska veta att det varit tungt och känns väldigt fortfarande. Har nog inte tillåtit mig sörja riktigt än...har liksom inte riktigt vågat släppa på alla känslor av rädsla att bryta ihop.

Visst har jag gråtit men jag har hållt tillbaka...men är kanske dags att våga släppa på allt snart.


Pappas begravning blev en fin stund i kyrkan med en liten skara av deltagare.
Gammal fäbodpsalm fick inleda det hela, därefter spelade min älskade koppången på fiol, psalmer sjöngs och prästen pratade så fint om pappa...sen kom stunden jag bävade för, att gå runt kistan och säga farväl. Jag gick runt kistan, la på min ros men jag sa aldrig farväl utan "vi ses igen pappa".
Efter det spelade min älskade ännu en melodi på fiol och sedan spelades tröstevisa på orgel innan det var dags att gå ut ur kyrkan.


 

Nu vilar pappa i minneslunden vid sin barndomskyrka, vi valde att ha det så istället för en grav eftersom mamma och jag bor en bit ifrån och kan inte sköta om graven så som man skall...men när askan spridit i en minneslund så kan man ju gå till vilken minneslund man vill och tända ett ljus för de som fattas oss.


Håller på att fylla i det sista i pappas bouppteckning nu, mamma och pappa var inte gifta och hon vill inte begära någon bodelning utan det är ju enbart jag som står som arvtagare därför och då blev det enkelt att ordna med bouppteckningen själv.


Sen finns det en sak kvar att göra som jag gruvar mig lite för och det är att rensa ut alla pappas saker och slänga kläder etc...kommer nog dyka upp många minnen den dag hans saker ska gås igenom.


Min mamma har jag ordnat med lägenhet åt här jag bor, hon sa redan när pappa åkte in på sjukhuset att hon ville jag skulle ordna en lägenhet åt henne...hon visste nog att pappa aldrig skulle komma hem igen...så om 2 veckor flyttar mamma hit till en liten tvåa och det är väl i samband med flytten som vi kommer börja rensa bland lite saker.

Mamma och pappas hus kommer jag behålla och ska fixa till så att det kan utnyttjas av oss,men även utav barnens pappa och hans nya familj. Huset kommer ju en dag bli mina barns och deras pappa och jag har pratat om att vi ju då kan hjälpas åt att fixa till det som ska göras.


Detta inlägg blev ju långt och blev kanske skrivet om mer än vad jag tänkt...men med hela inlägget vill jag säga, FUCK CANCER!!! Och är du en som står bredvid en cancersjuk, kanske är den som är cancersjuk eller är en som förlorat någon i cancer....behöver du ngn att prata/skriva till...välkommen   


Kan annars tipsa om sidan cancerkompisar.


Kram alla!!


 


#cancer #bukspottkörtelcancer #sorg 



 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anna-Maria - 1 oktober 2015 15:29

Japp, har hittills klarat mig ifrån allt vad förkylningar heter trots att både barn och de på jobbet varit förkylda men så igår morse...pang bom, tvärsjuk! Tjock i halsen, tjock i bihålorna, rinnsnuva, huvudvärk, ont i kroppen och feber...jag har l...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
September 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Q1972 med Blogkeen
Följ Q1972 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se